Test av radiomottagare

Radiodelen kanske inte är den del i stereon som du lägger mest pengar på, men skall du lyssna på radio så är den lika viktig för ljudbilden som DAC vid strömmad musik eller avlyssning av CD skivor. Olika kvalitéer på delarna kommer utan tvekan att påverka hur ljudet från radiosändningarna låter i din stereo. Men det är ju lika viktigt att prylarna är snygga att se på som att dom låter bra.

Här kommer nu ett test av olika radiomottagare 2000-talet, receiver och radiomottagare från 60-80talet. Testet genomförs med samma kringutrustning i form av förstärkare, hörlurar (B&W P7), antenn (75 Ohm) och anslutnings kablar (RCA av normal kvalitet). Så den skillnad i ljud och mottagning är bara ett resultat av det som respektive mottagare själv producerar.

Här presenterar sig deltagarna i testet

#1 Sansui TU 555 (från 1968-70)
#2 Marantz MR230 (från 1980)
#3 Luxman T1 (Från 1980-82)
#4.Yamaha RDX E700 (från 2005)

 

Radiodelarna kommer att bedömas på:
Signalens styrka,
Bas/diskant/stereobild,
Utseende

Ett sammanvägt och helt subjektivt betyg är resultatet av testet.
Receivern (Marantz och Yamaha) kommer att få lämna ljudet via tape/aux out så det inte blir påverkan via tonkontroller och annat jox. Radiokanalen som testas är Gold FM (vilken spelar musik från 70/80 talet). Jag kommer inte beakta fabrikernas uppgivna värden i poängsättningen utan går bara på det jag ser och hör.

 


Testet kan börja

Signalstyrka

Detta är testets enda objektiva bedömning. Samma 75 Ohm trådantenn används för att ta in samma frekvens på samtliga deltagare.

#1 Sansui TU 555 – 4/5 signalstyrka
#2 Marantz MR230 – 3/5 signalstyrka
#3 Luxman T1 – 3/5 signalstyrka
#4 Yamaha – 3/3 signalstyrka

Vinnare på signalstyrka är Yamaha, dock kan nämnas att Marantz MR230 hade bra ljud oavsett om signalen låg på en 2:a eller 3:a. Känsligare var Sansui, som tyckte att det skulle vara minst runt 4:a för att ljudet skulle bli rent.

Resultat i

I fallande ordning
1.  Deltagare #4 Yamaha
2.  Deltagare #1 Sansui
3.  Deltagare #3 Luxman
4.  Deltagare #2 Marantz

 

Ljudet

Börjar med Sansui som har en bra stereobild med många detaljer, kan sakna lite mellanregister. Bas och Diskant saknas inte.
Nästa testare är deltagare Marantz, här får man bas diskant och mellanregister, bra stereobild, med lite färre detaljer än tidigare testare.
Nu var det dags för Luxman. Denna tillverkare gör ju erkänt bra saker, men dom har även sitt “Luxman ljud” i mitt tycke lite stelare än de två tidigare testade. Lika Mycket av alla delar i ljudet, men aningen rakt/plattare mindre musik. Deltagare #4 Yamaha är säkert bra på många saker och det kanske var lite orättvist att ta med en liten kompakt revicer /CD spelare i testet. Den förlorar på samtliga punkter mot samtliga tidigare deltagare.

Det blev genast svårt att utse en vinnare då det stod mellan Marantz och Sansui. Bägge låter bra, men aningen olika så det blir mer vilken smak man har och jag utser Sansui TU 555 med midrange på max hos förstärkaren AU777 till vinnare. Med kontrollerna flat så hade nog Marantzen tagit vinnarplatsen.

Resultat i fallande ordning
1. Deltagare #1 Sansui
2 Deltagare #2 Marantz
3 Deltagare #3 Luxman
4 Deltagare #4 Yamaha

 

Bedömning av utseende

Nu är det riktigt subjektivt, men Yamaha tycker jag är ful, Luxman ser lite enkel ut men det är ju deras stil på 80 talet, Marantz har det sköna blåa ljuset som gör att jag bara gillar den, Sansui är så djäkla tuff med sin kaxiga design liknar en radiosändare och den designen är jag lite svag för. Har även två mono rörsteg från Ray Lumley vilka ser ut som två “arme-radiosändare” (väger 30kg/st stora klossar).

Resultat i fallande ordning
1. Deltagare #1 Sansui
2. Deltagare #2 Marantz
3. Deltagare #3 Luxman
4. Deltagare #4 Yamaha

 


Så trots aningen sämre mottagning (signalstyrka) på deltagare #1 Sansui, så vinner den mitt mycket subjektiva test alla dagar i veckan. Detta genom sitt utseende och ljudbilden den genererar.


 

Test av NAD Serie 20 som försteg mot Classe CP 500 & Technics SU 9600

Jag har tidigare i denna blogg testat en äldre förstärkare, en NAD 3020 som försteg till min vanliga anläggning, där sitter det normalt ett försteg med ett mycket högre nypris. 

Kunde en från slutet av 70 talet legendarisk förstärkare matcha en dito från 2000 talet? För att testet skulle bli så rättvist som möjligt var allt i övrigt det samma genom hela testet, endast försteget är det som byts (se slutat av sidan för detaljerna). Det sägs att denna nätta förstärkare skulle ha utrustats med en alldeles för stor trafo och detta skulle i sin tur göra att försteget är extra stabilt.  Vem blev vinnare?

Ja som det kunde väntas var det dyrare och modernare försteget vinnare här är ljudet mer svävande och den tredimensionella placeringen av musiker var tydligare. Den äldre förstärkaren lyfte fram mellanregistret bättre än den moderna, så lite beroende på smak och musik kan den vinna ändå. Jag kan även tycka att det blir lite onödigt med bas och diskant kontroller då dessa ändå kommer att ställas i klockan 12. Men för de ynka 1500 som NAD kostade 1979 ungefär 5500kr i dag så är det troligen svårt att hitta något nyproducerat i dag med den ljudbilden.

När jag ändå var igång så fock det inbyggda Riaa:t bekänna färg mot ett Rega Aria.  Det var även här den nyare produkten som vinner, ljud bilden och upplösningen av ljudet går inte riktigt att jämföra. Lite överdrivet skulle kan kunna säga att original Riaa låter som att du har fått öron inflammation och när du sedan byter till Rega steget, då har penicillinet börjat att verka.

Testskivan för dagen

Länk till en test som förklarar skillnaden i ljud mellan olika media

Prova gärna Pink Floyd och låten Time på lite högre volym, den avslöjar en hel del om din anläggning.

Slutsatsen är att jag kommer använda NAD:en som försteg till en kommande 80 tals rigg, då med separat effekt steg uppbyggt med transistorer, tidstypiska högtalare som kräver effekt för att låta bra.

Ingående delar i testen (som tillsammans ger mig bättre ljud i högtalarna än i hörlurarna, B&W P7): 

  • Vinylskiva Pink Floyd The Dark Side Of The Moon första pressen (full triangel och allt det andra).
  • Ariston Audio, med Nagaoka MP 200 pickup som sitter på en Linn Basik arm
  • Rega Aria RIAA Steg
  • Ray Lumley M100 * 2 (Rör slutsteg) MED KT88 slutrör
  • Gold Note A6, som matas med bra kablar
  • NAD Serie 20 modell 3020
  • Classe CP500
  • Technics SU 9600 

 

Nu till Technics SU 9600 ur Technics Professional serie 

Skulle CLASSE CP500 klara sig mot det på slutet av 70 talet mycket fina steget, med avancerad RIAA och filter? 

Jag måste säga att utseende mässigt ligger det långt före CP 500. Snyggt så man bara chippar efter luft. Och som en bonus liknar det Ray Lumley monoblocken. Testar SU 9600 på samma sätt som tidigare försteg med alla rattar i klockan 12.00 (det vill säga minsta möjliga påverkan). Pink Floyd låter fint, men inte riktigt lika bra som på CP 500. Justerar en aning på filter och rattar, så blir det genast mycket bättre. Men i jämförelse med CP 500 så är det sämre attack i ljudet, 3D bilden är aningen otydligare. Det är tydligt att CP500 vinner även den här matchen, men som god tvåa före NAD 3020 är väl inte så dåligt det heller.

Technics SU 9600 får stanna på hyllan till ett SE 9600 kommer till undsättning och vara min 70 tals rigg med pondus.

 

SU 9600
Ray Lumley mono block 30kg/st