Signal spårare

Tips på hur du utan några större kostnader kan skapa dig ett fin fint felsöknings instrument.

Ibland kan det vara bra att kunna avlyssna förstärkare med mera ute på kretskortet, då är en signal spårare (signal tracer) ett utmärkt verktyg. Om du har en förstärkare där ljudet saknas på ena eller båda kanalerna., då kan signal spåraren vara räddaren i nöden.

Du börjar du med att skicka in en signal via någon av ingångarna, sedan är det bara att följa schemat och mäta vart signalen förvinner. Efter den punkt där signalen förvinner, kan felet vara (är oftast så men men …) Signalen kan vara en sinusvåg, musik eller annat ljud.

Själv köpte jag ett kit -Welleman K7000, (kostar ca 150-200kr), en ganska enkel och hyfsat komplett byggsats, som behöver kompletteras med batteri, högtalare och prob/er. Den har som standard både signalgenerator (som ger en sinusvåg) och signal spårare i ett paket. Detta räcker för ganska avancerade felsökningar i olika förstärkare.

Dock har jag på min egen kopplat bort signageneratorn då den gav en del överhörning. Använder nu därför en separat signalgenerator.

Som den såg ut innan signal generatorn kopplades bort.

Högtalare hämtades ur en icke fungerande radio, 9v batteri och kontakt köptes för under 50kr, en mätsladden som tidigare tillhörde en trasig multimeter, fick bli min probe (teststickan att leta efter ljudet med) , en sladd med krokodilklämma blev jordningen, samt en mindre apparatlåda att montera allt i, klart! Det skall enligt instruktionerna vara en koaxialsladd till probe och jordning, men det fungerar även så här. Om man skruva upp volymen på signalgeneratorn kan det bli lite störningar som hörs i högtalaren.

TIPS

Om du vill tysta din signalgenerator och bli kvitt överhörningen. Gör som följer: koppla ur T1 på bilden nedan så tystnar signalgeneratorn och överhörningen försvinner den med.

Här har du förslag på inköpsställe

https://www.google.com/search?rlz=1C1CHBF_svSE813SE813&sxsrf=ALeKk00aIroy66fl9UV3t6WbamesxABESg:1627657073240&q=velleman+K+7000&spell=1&sa=X&ved=2ahUKEwjYm6qNh4vyAhUFvosKHeFcAmoQBSgAegQIARA1&biw=1920&bih=937

På Youtube finns en hel del filmer som visar hur du använder en “signal tracer”

https://www.youtube.com/results?search_query=signaltracer

A/B TEST MED THORENS MOT THORENS

Två Thorens en TD166 och en TD160 med lite olika uppsättningar skall jämföras.

Thorens Tf166 med sin empire 1000 pickup
Thorens TD160 med Ortofon M20FL Super

Även om skivspelarna vid första anblicken är ganska lika så finns det betydande skillnader mellan dom. Kan börja med att det skiljer i vikt på dom. Bägge skivspelarna har den fina tre punkts fjädringen. Remdrivna och helt manuella. Dock är TD166 tillverkad med en del spånskiva i plinten, medan TD160 har metall. Båda har en tung svarvad aluminium tallrik., men gummimatta ovanpå.

Samma skiva används och det är samma elektronik efter skivspelaren, allt för att det är LP spelarna som, testas inget annat.

Utrustning

TD160 utrustad med tidigare nämnda Ortofon M20FL Super och en SME 3009 tonarm.

TD 166 utrustad med en Empire 1000 pickup och standard tonarmen för modellen.

Trots att Td166 låter fin fint, så är Td160 i en annan klass. Ljudet är ytterligare mer detaljerat, basen är torrare/mer punschig, röster mer verkliga, närvaron i ljudet är som när det är riktigt bra.

Min referens annars en Nagaoka M200 monterad på en Ariston audio WD40 DC-modellen. Här svävar ljudet mellan högtalarna på ett sätt som gör att man tror sig sitta i en ljud bubbla eller mitt i orkestern och dom spelar endast för mig. Så nästa del i testet låt oss säga b/c-test delen blir att jämföra TD160 med WD40:an.

Elektroniken som skapar ljudet i högtalarna.

Medium mot Stor stapel

En medium stapel från Pioneer 3000 serien, ställs mot Technics 9000 serie. I övrigt samma högtalare och Skivspelare.

Nog för att den mindre låter bra, men det är på en helt annan nivå den större plockar fram detaljer och har ett annat tryck när instrument som basfiol skall återskapas.

Den mindre, men bra anläggningen.
Den större och bättre, men mycket tyngre. Här väger bara slutsteget mer än hela den tidigare anläggningen.

Så tro inte att det bara är mer watt i en större anläggningen, det är även bättre ljud och fler rattar att putsa på.

STEREO PAKET UNDER 10 000kr

Kan ett man köpa en stereo för under 10 000kr och den ändå låter inte bara bra, utan tll och med riktigt bra? Svaret är som säkert hade hoppats på, JA!

Ovanstående är inköpt för under 10 000kr, men har inte varit 100% funktionsdugligt vid inköpstillfället. Det betyder att det har blivit några härliga timmars felsökning, ombyggnad och justeringar. Då jag med stor behållning felsöker och reparerar mina egna (tar inga kundjobb), HiFi prylar så blir Win-Win när dom senare fungerar. Det som är svårt är inte att reparera, det är att skiljas från delarna. Jag har en historia för varje pryl och innan mig hade tidigare ägare en historia som dom gärna delar med sig av när sakerna skall hämtas.

Så åter till ämnet, med en stor portion tålamod och kanske en kompis som kan felsöka så är det mycket möjligt att plocka ihop en 10 000kr Hifi som låter långt över sitt inköpspris.

Ingående delar

Technics SL120 (den ursprungliga SL1200) Kompletterad med en SME 3009 tonarm, dämpad med extra silikon bad, en Ortofon Super OM20 Pickup och nål. Här finns fortfarande en del jobb kvar, storbolampan lever ett eget liv, 33 varv startar inte lika snabbt som 45 gör, vilket tyder på lite interna problem i spelaren. Den snurra som den skall när den väl har startat. Så kanske vi återkommer med lite felsökning senare under 2019.

Pioneer SX626 Reciver med det “rätta” 70 talsljudet.

Philips klassiska 544 Elektroniks, där all elektronik har rensats ut och ersatts med ett mycket kompetent delningsfilter.

Recivers – Norge/Sverige en landskamp till musik

Gammal är bäst,

men kommer den från Sverige eller Norge?

För varmt att vara ute,  läge att testa några recivers. För att testet skall bli så rättvist som möjligt används samma högtalare och Spotify som källa via Iphone och hörlurssladden, i samtliga tre tester. Samtliga recivers har bas/diskant/balans och loudness är urkopplad om den finns.

 

Även om jag länge varit nöjd med Tandberg Recivern, bra mottagning, ganska gött ljud så som det lät “in the old god days” (mullrigt och med tydlig diskant).

Först ut Tandbergarn (från Norge):

Spelar lite James Brown, Beatles och Rolling Stones, ja det låter bra. Kanske inte direkt det som jag skulle kalla HiFi men tidstypiskt sent 60 tidigt 70.

 Nästa till test är Luxorn (från Motala):

Spelar samma lista som tidigare (gött med Spotifyspellista  vid tester det gör det enkelt att spela exakt samma låtar om och om igen).  Här låter det varken HiFi eller gött, det är skramligt tunt och billigt i jämförelse med Tandbergarn. Orsaken kan vara fel högtalare till denna maskin, men med samma utrustning vinner Norge med 3-1 (siffran är HiFi faktorn på ljudet).

Inte kan vi förlora med 5-2 (Luxor den Större!)

Nu tar vi till det värsta vi hade på den tiden i Sverige, en Luxor modell stor med simulerad 4 kanals stereo.  (Varken 4-kanal eller loudness är inkopplade i testet). Japp så skall det låta, nu är vi till baka i matchen igen. Nu gränsar det till HiFi, troligen pga. högtalarna begränsningar. Maken till bas och diskant i denna maskin. Detta är en riktigt party reciver som i en nära framtid skall få driva ett par större högtalare (EPI 201) så den kan spela ut sin rätta volym och klang. Men redan med de mindre högtalarna så blir det svårt för Norge att hålla kvar första platsen, dom “loudnissar” ned till andra plats före den silvriga Luxorn.

4-3 till Sverige (Större Luxor) mot Norge (Tandberg) som kämpade hårt.

 

Placering

  1. Luxor Dirigent
  2. Tandberg
  3. Luxor Power 3002

Den kära fjärrkontrollen

Fjärrkontrollen har med tiden utvecklats från den tidiga med sladd mellan användaren och apparaten, till dagens ofta ganska plastiga slit och släng kontroller. Men har den någon betydelse för hur du upplever ljudet från din stereo?

Olika som äpple och päron

I dag är de flesta apparater vi köper utrustade med fjärrkontroll, för att resa på sig justera volymen på stereon eller byta kanal på TV:en är inte längre ett alternativ för den moderna människan. Motionen skall under ordnade förhållande och under överinseende av din “egna” PT genomföras på gym eller liknande.  Hur bra din stereo än är och hur mycket du än betalat för den, kommer du med stor stor säkerhet att reta dig på en plastig fjärrkontroll när det kommer att ändra ljudvolymen eller ngt annat.

Fjärren utgör en mycket viktig del i din total upplevelse. Inom turismen brukar man prata om ett upplevelserum så avgörande att samma mat som serveras i  jordhåla eller i ett mysigt rum smakar olika trots samma råvaror och samma kock vilken slaviskt följer receptet. Du kan själv gissa när den smakar bäst.

Det är fler faktorer än de plastiga känslan som påverkar, vikt, storlek färg osv är med och skapar ett helhetsintryck av din fjärr och i förlängningen din stereo.  De flesta kontrollerna är svarta eller av aluminium och detta efter att grundliga marknadsundersökningar visat att konsumenterna i gemen inte gillar rosa eller gula kontroller. Skulle resten av stereon vara gul eller rosa, så skulle det vara ok. Helst vill vi att kontrollen är i samma färg som stereon eller apparaten i övrigt som skall kontrolleras med dem.

Riktigt exklusiva anläggningar har i bland till och med kontroller av trä! Då jag inte är ägare av en sådan så håller vi oss till plats och aluminium i denna text.

Storleken på kontrollen är en annan anpassning till marknaden, den får inte var för fjuttig och inte heller för stor och klumpig. En ganska knepig balansakt för tillverkaren.  Antalet knappar på en kontroll är något som jag personligen kan ha åsikter om.  Att samma kontroll skall gå att använda till alla de övriga modellerna av apparater som märket levererar är inte en fördel som jag ser det. Bara fult och mycket krångligare när jag hellre köper olika apparater av olika tillverkare. Detta för att olika tillverkare är olika duktiga på olika saker.  Skall jag som exempel ha en bra CD spelare så kommer den från en viss tillverkare, är det sedan ett bra försteg då kommer den från en annan tillverkare osv.

 

En helt subjektiv jämförelse av kontrollerna

Första kontrollen

Vi börjar med den plastigaste kontrollen från Onkny, i vardagen styr den en förstärkare.  Som knappsatsen antyder kan den styra fler apparater än förstärkaren. Jag använder två knappar av 33st.

Fördelar:  Enkelt att byta batterier, repar inte underlaget den ligger på.
Nackdelar: Alla dessa knappar, kan gå sönder om den tappas i golvet.
Känsla: Billigt och lätt!
Storlek: 17cm * 6,5cm * 2cm

 

Nästa kontroll ut

Ytterligare en kontroll som i huvudsak används till en förstärkare(XTZ) , även på denna är det i huvudsak två av 11st knappar som används (ljudet +/-). Tillverkad i ngn form av pressad aluminium.

Fördelar:  Mindre antal knappar att ta miste på, klarar att tappas i golvet.
Nackdelar: Svårare att byta batterier på, risk att repa underlaget.
Känsla: Dyrare, tyngre och liten!
Storlek: 14cm * 4cm * 1,8cm

 

Den tredje kontrollen 

Den här kontrollen är till ett försteg där den skall användas till att välja källa och justera ljudet. Används som de tidigare endast till att justera volymen. 21knappar och två används.

Fördelar:  Mindre antal knappar att ta miste på, klarar att tappas i golvet. Bakgrundsbelyst så du kan knappa i totalt mörker
Nackdelar: Svårare att byta batterier på, risk att repa underlaget.
Känsla: Dyrare, riktigt tung och klumpig!

Storlek: 21cm * 4,8cm * 3,2cm

 

Antirep skydd

Både kontroll 2 och 3 har skyddande beläggning på baksidan för att de inte skall repa underlaget dom ligger på, men det räcker med att du lägger ned dom lite snett för att skapa ny graffiti på stereon.

 

Vilken är då den kontroll som skapar mest känsla av lyx? 

Jag skulle nog trots dess “klumpighet” säga att det är Classe som blir vinnare i detta att skapa en bra upplevelse vid användandet. Känslan när man trycker på knapparna (plast/gummi känsla) är dock aningen svampig och den skulle vunnit ytterligare på att ha samma metall knappar som XTZ kontrollen. Dock hade det då varit svårt att få till en fungerande bakgrundsbelysning, men hur ofta använder jag den funktionen?

 

 

Test av radiomottagare

Radiodelen kanske inte är den del i stereon som du lägger mest pengar på, men skall du lyssna på radio så är den lika viktig för ljudbilden som DAC vid strömmad musik eller avlyssning av CD skivor. Olika kvalitéer på delarna kommer utan tvekan att påverka hur ljudet från radiosändningarna låter i din stereo. Men det är ju lika viktigt att prylarna är snygga att se på som att dom låter bra.

Här kommer nu ett test av olika radiomottagare 2000-talet, receiver och radiomottagare från 60-80talet. Testet genomförs med samma kringutrustning i form av förstärkare, hörlurar (B&W P7), antenn (75 Ohm) och anslutnings kablar (RCA av normal kvalitet). Så den skillnad i ljud och mottagning är bara ett resultat av det som respektive mottagare själv producerar.

Här presenterar sig deltagarna i testet

#1 Sansui TU 555 (från 1968-70)

#2 Marantz MR230 (från 1980)

#3 Luxman T1 (Från 1980-82)

#4.Yamaha RDX E700 (från 2005)

 

Radiodelarna kommer att bedömas på:
Signalens styrka,
Bas/diskant/stereobild,
Utseende

Ett sammanvägt och helt subjektivt betyg är resultatet av testet.
Receivern (Marantz och Yamaha) kommer att få lämna ljudet via tape/aux out så det inte blir påverkan via tonkontroller och annat jox. Radiokanalen som testas är Gold FM (vilken spelar musik från 70/80 talet). Jag kommer inte beakta fabrikernas uppgivna värden i poängsättningen utan går bara på det jag ser och hör.

 


Testet kan börja

Signalstyrka

Detta är testets enda objektiva bedömning. Samma 75 Ohm trådantenn används för att ta in samma frekvens på samtliga deltagare.

#1 Sansui TU 555 – 4/5 signalstyrka

#2 Marantz MR230 – 3/5 signalstyrka

#3 Luxman T1 – 3/5 signalstyrka

#4 Yamaha – 3/3 signalstyrka

Vinnare på signalstyrka är Yamaha, dock kan nämnas att Marantz MR230 hade bra ljud oavsett om signalen låg på en 2:a eller 3:a. Känsligare var Sansui, som tyckte att det skulle vara minst runt 4:a för att ljudet skulle bli rent.

Resultat i

I fallande ordning
1.  Deltagare #4 Yamaha
2.  Deltagare #1 Sansui
3.  Deltagare #3 Luxman
4.  Deltagare #2 Marantz

 

Ljudet

Börjar med Sansui som har en bra stereobild med många detaljer, kan sakna lite mellanregister. Bas och Diskant saknas inte.
Nästa testare är deltagare Marantz, här får man bas diskant och mellanregister, bra stereobild, med lite färre detaljer än tidigare testare.
Nu var det dags för Luxman. Denna tillverkare gör ju erkänt bra saker, men dom har även sitt “Luxman ljud” i mitt tycke lite stelare än de två tidigare testade. Lika Mycket av alla delar i ljudet, men aningen rakt/plattare mindre musik. Deltagare #4 Yamaha är säkert bra på många saker och det kanske var lite orättvist att ta med en liten kompakt revicer /CD spelare i testet. Den förlorar på samtliga punkter mot samtliga tidigare deltagare.

Det blev genast svårt att utse en vinnare då det stod mellan Marantz och Sansui. Bägge låter bra, men aningen olika så det blir mer vilken smak man har och jag utser Sansui TU 555 med midrange på max hos förstärkaren AU777 till vinnare. Med kontrollerna flat så hade nog Marantzen tagit vinnarplatsen.

Resultat i fallande ordning
1. Deltagare #1 Sansui
2 Deltagare #2 Marantz
3 Deltagare #3 Luxman
4 Deltagare #4 Yamaha

 

Bedömning av utseende

Nu är det riktigt subjektivt, men Yamaha tycker jag är ful, Luxman ser lite enkel ut men det är ju deras stil på 80 talet, Marantz har det sköna blåa ljuset som gör att jag bara gillar den, Sansui är så djäkla tuff med sin kaxiga design liknar en radiosändare och den designen är jag lite svag för. Har även två mono rörsteg från Ray Lumley vilka ser ut som två “arme-radiosändare” (väger 30kg/st stora klossar).

Resultat i fallande ordning
1. Deltagare #1 Sansui
2. Deltagare #2 Marantz
3. Deltagare #3 Luxman
4. Deltagare #4 Yamaha

 


Så trots aningen sämre mottagning (signalstyrka) på deltagare #1 Sansui, så vinner den mitt mycket subjektiva test alla dagar i veckan. Detta genom sitt utseende och ljudbilden den genererar.


 

Test av NAD Serie 20 som försteg mot Classe CP 500 & Technics SU 9600

Jag har tidigare i denna blogg testat en äldre förstärkare, en NAD 3020 som försteg till min vanliga anläggning, där sitter det normalt ett försteg med ett mycket högre nypris. 

Kunde en från slutet av 70 talet legendarisk förstärkare matcha en dito från 2000 talet? För att testet skulle bli så rättvist som möjligt var allt i övrigt det samma genom hela testet, endast försteget är det som byts (se slutat av sidan för detaljerna). Det sägs att denna nätta förstärkare skulle ha utrustats med en alldeles för stor trafo och detta skulle i sin tur göra att försteget är extra stabilt.  Vem blev vinnare?

Ja som det kunde väntas var det dyrare och modernare försteget vinnare här är ljudet mer svävande och den tredimensionella placeringen av musiker var tydligare. Den äldre förstärkaren lyfte fram mellanregistret bättre än den moderna, så lite beroende på smak och musik kan den vinna ändå. Jag kan även tycka att det blir lite onödigt med bas och diskant kontroller då dessa ändå kommer att ställas i klockan 12. Men för de ynka 1500 som NAD kostade 1979 ungefär 5500kr i dag så är det troligen svårt att hitta något nyproducerat i dag med den ljudbilden.

När jag ändå var igång så fock det inbyggda Riaa:t bekänna färg mot ett Rega Aria.  Det var även här den nyare produkten som vinner, ljud bilden och upplösningen av ljudet går inte riktigt att jämföra. Lite överdrivet skulle kan kunna säga att original Riaa låter som att du har fått öron inflammation och när du sedan byter till Rega steget, då har penicillinet börjat att verka.

Testskivan för dagen

Länk till en test som förklarar skillnaden i ljud mellan olika media

Prova gärna Pink Floyd och låten Time på lite högre volym, den avslöjar en hel del om din anläggning.

Slutsatsen är att jag kommer använda NAD:en som försteg till en kommande 80 tals rigg, då med separat effekt steg uppbyggt med transistorer, tidstypiska högtalare som kräver effekt för att låta bra.

Ingående delar i testen (som tillsammans ger mig bättre ljud i högtalarna än i hörlurarna, B&W P7): 

  • Vinylskiva Pink Floyd The Dark Side Of The Moon första pressen (full triangel och allt det andra).
  • Ariston Audio, med Nagaoka MP 200 pickup som sitter på en Linn Basik arm
  • Rega Aria RIAA Steg
  • Ray Lumley M100 * 2 (Rör slutsteg) MED KT88 slutrör
  • Gold Note A6, som matas med bra kablar
  • NAD Serie 20 modell 3020
  • Classe CP500
  • Technics SU 9600 

 

Nu till Technics SU 9600 ur Technics Professional serie 

Skulle CLASSE CP500 klara sig mot det på slutet av 70 talet mycket fina steget, med avancerad RIAA och filter? 

Jag måste säga att utseende mässigt ligger det långt före CP 500. Snyggt så man bara chippar efter luft. Och som en bonus liknar det Ray Lumley monoblocken. Testar SU 9600 på samma sätt som tidigare försteg med alla rattar i klockan 12.00 (det vill säga minsta möjliga påverkan). Pink Floyd låter fint, men inte riktigt lika bra som på CP 500. Justerar en aning på filter och rattar, så blir det genast mycket bättre. Men i jämförelse med CP 500 så är det sämre attack i ljudet, 3D bilden är aningen otydligare. Det är tydligt att CP500 vinner även den här matchen, men som god tvåa före NAD 3020 är väl inte så dåligt det heller.

Technics SU 9600 får stanna på hyllan till ett SE 9600 kommer till undsättning och vara min 70 tals rigg med pondus.

 

SU 9600
Ray Lumley mono block 30kg/st