STORA VU MÄTARE

Jag erkänner mig vara svag för stora VU – mätare som inte fyller någon annan funktion än att se snygga ut och svepa fram och tillbaka över skalan.

Nästan 2*10cm stora mätare 🙂



I huvudsak är det ljudet som är det viktigaste, med design en av våra ljudapparater är minst lika viktigt. Lena Mossberg professor i marknadsföring på Göteborgs Universitet skrev en bok angående upplevelserummets påverkan vid konsumtion. Kortfattat kan man säga att samtliga sinnen samverkar i vår upplevelse vid konsumtionen av en tjänst/vara.

Så även om ljudet är helt fantastiskt i exempelvis en ful och stor högtalare, så kommer det blir svårt att gilla den pga. sitt utseende. Många av oss som gillar HiFi vet att även frun måste gilla utseendet på högtalarna, förstärkaren, skivspelaren osv för att dom skall få komma in i värmen. Skulle det vara bra ljud i apparaten, så gör det inte något att den dessutom ser snygg ut, eller hur?

Så sammanfattningsvis blir ljudet bättre om apparaten har stora och snygga mätare. Vad som är snyggt är dock olika för olika individer.

Felsökning pågår …

Även när det verkar enkelt så kan det vara lite lurigt att komma varför det blir fel i en reciver/förstärkare.

Boven i dramat

När den startades kall så fungerade allt fin fint, men om den först fick stå och puttra i en timme och du sedan snabbt stängde av och på igen då fick du ett oljud som inte hörde hemma där i ca 4-5 sekunder. 

Så kunde vi inte ha det, patienten öppnas och det konstateras snart att något hade gått varmt. 

Lite mer är febervarmt.

Att löda loss transistorn och testa den var nästa steg.

Njae så här bör inte en fungerande transistor bete sig. Förvisso är det en slags diod men ändå.
En korrekt dito visar det här resultatet.


Det brukar inte bara räcka med att byta, det är bättre undersöka vad som varit orsaken till skadan. Annars kan man ha en evig loop av bytande utan att någonsin komma till målet, en fungerande apparat. Så mätande av alla komponenter i trakten runt den felaktiga (alla som satt på samma kretskort), det inkluderade transformatorn, dioder, resistorer och kondingar. Alla = OK. Byte, test körning = OK.

Tja ibland går det bra, ca 20kr + frakt + moms = 50kr senare är den vackra 70 tals recivern på banan igen. 

Endast typ 15W men i snygg trälåda och med ett vackert ljud var den värd att rädda.

Specifications

Tuning range: FM, MW

Power output: 14 watts per channel into 8Ω (stereo)

Frequency response: 40Hz to 20kHz

Total harmonic distortion: 0.8%

Input sensitivity: 3mV (MM), 150mV (line)

Signal to noise ratio: 80dB (MM), 90dB (line)

Channel separation: 50dB (MM)

Dimensions: 440 x 125 x 265mm

Weight: 6.4kg

Accessories: FM di-pole antenna

Testinstrumentet i artikeln hittar du här 

Nakamichi 680 ZX

Massor av ljud 

I min ambition att ”down siza”  innehavet av stereo prylar, det vill säga ha färre men bra saker, har nu turen kommit till kassett däcket.

Ända sedan jag var ung för många år sedan har ett ”Naka” däck varit högt uppe på önskelistan. En nu preskriberad bekant brukade gör egna bland band, som såldes till andra musik älskare på två av dessa detta däck. Jag hade nöjt mig med ett däck vid den tiden, men den bekante ville att dennes bland band skulle ha samma kvalitet som de skivbolagen producerade. Detta gjorde inte vill ha faktorn mindre för egen del, men man fick nöja sig med bekantes bland band vilka var av ypperliga inspelningskvalitet.

Nu skulle inlägget handla om ett av de bättre kassett däcken som tillverkats. Ett däck som väger nästan 10kg, är proppat med elektronik och finesser, oöverkomligt för vanliga dödliga på tiden när det begav sig (1979-181) då det kostade 1350 dollars i inköp (då var en dollar värd 5.07kr).  19993kr i dagens penning värde.

Lite data på klumpen

Type: 3-head, single compact cassette deck
Track System: 4-track, 2-channel stereo
Tape Speed: 4.75, 2.37 cm/s
Heads: 1 x record, 1 x playback, 1 x erase
Tape Type: type I, CrO2, Metal
Noise Reduction: B
Frequency Response: 20Hz to 22kHz  (Metal tape)
Signal to Noise Ratio: 66dB  (dolby B)
Wow and Flutter: 0.04%
Total Harmonic Distortion: 0.8%
Dimensions: 482 x 143 x 340mm

Notera de diskreta tonhuvudena och dubbla bandtransporter

Massor av möjligheter att justera även här, det bästa är att det går att nå alla justeringar utan plocka isär maskinen. Men det gör man väl ändå bara för att beundra detaljarbetet inne i kassaskåpet.

Insidan fullproppad med elektronik av hög kvalitet

Motorer 3st
Autokorrigering av vinkel mot bandet
Många möjligheter att justera bort sig
Goda möjligheter att anpassa ljudet efter mediatyp
Väl upplyst 

SME 3009 Tonarm

Klassiska SME 3009 kompletterar Thorens TD 124:an.

Tonarm, kompletteras med diverse saker som mot-/antiskating vikter, samt gyllende RCA kontakter för bästa kontakt med pickupen.

Efter diverse letande på Ebay, kommer det snart ett litet paket på posten från Australien. Givetvis med postens lilla tillägg på ca 100kr. Men denna gång fungerande det förvånansvärt bra. Det gick att se vilket paket det rörde sig om via länken som kom i mejlet att jag skulle swisha tull, moms och hanteringsavgiften (största delen i detta). Endast några dagar efter betalning så kom det ett brev med liten motvikt 🙂 

Inte klar ännu, men en bit närmare.

Det som saknas nu är en pickup av bättre kvalitet, helst då en MC (Moving Coil).

Då detta ofta är en ganska tung klump så, har den vanliga motvikten kompletterats med en extra mindre, (även detta en original så kallad NOS- new old stock), dito. 

”Förstapress djävulen”

Det kanske inte är helt obekant att det finns personer som nästan maniskt samlar på olika saker. Själv så samlar jag på vinylskivor, har några som är så kallade första pressar. Det vill säga att dom har pressats ganska tidigt i produktionen. Dessa vinyler är oftast ganska dyra att komma över. Exempelvis Beatles Vita Album med tillverkningsnummer 1, såldes för 500 000kr. Kanske bidrog det att den hade varit en av Betalarnas ägo innan.

Som synes inte speciellt lockande, men svårt att hitta en med tillverknings nummer under 1000.

Nu har jag med mycket möda och stort besvär (ekonomiskt) lyckats att samla på mig de viktigaste första pressarna. När man nu trodde att det skulle bli lugnt och skönt, helt enkelt slippa ”samlar stressen”. Vad händer då?  Jo då tar ”samlar djävulen” ett nytt tag i en igen och säger att det finns ju annat att samla på?

Denna gång blev det lite av vinylspelarnas heliga graal, en 61 år ”gammal” Thoréns TD 124 MK 1. Med ett tillverkningsnummer på 1568. En vän av ordningen kommer nu att påpeka att detta är ju ett nummer långt över 1000!

Nja både och, det är lite konstigt men den första prototypen som fabriken tillverkade fick nummer 1000, så detta är den 567 som tillverkades i världen. Och det tillverkades nära 60 000st. Denna hade suttit i en radiomöbel vilken såldes till USA, ropas sedan in på en auktion en 50 år senare av en Svensk urmakare i Malmö. Och i ett skick som närmast kan beskrivas som nytt.

Ja då kan samlandet lugnt fortsätta, det finns tydligen andra saker än LP skivor att samla på.  Men som ses på bilden är den långt ifrån komplett, nu skall den kompletteras med delar vilka är minst lika gamla dom och har ett lågt tillverkningsnummer.  Sedan skall det spelas skivor vilka är pressade på verktyg vilka är graverade från mastertaperna. Är man samlare så går det inte att nå målet, det finns ständigt en nivå till av galenskap.

Pink Floyd The Dark Side of The Moon, i mycjet bra vinylskick är en av de skivor som kommer att avnjutas.

Test av radiomottagare

Radiodelen kanske inte är den del i stereon som du lägger mest pengar på, men skall du lyssna på radio så är den lika viktig för ljudbilden som DAC vid strömmad musik eller avlyssning av CD skivor. Olika kvalitéer på delarna kommer utan tvekan att påverka hur ljudet från radiosändningarna låter i din stereo. Men det är ju lika viktigt att prylarna är snygga att se på som att dom låter bra.

Här kommer nu ett test av olika radiomottagare 2000-talet, receiver och radiomottagare från 60-80talet. Testet genomförs med samma kringutrustning i form av förstärkare, hörlurar (B&W P7), antenn (75 Ohm) och anslutnings kablar (RCA av normal kvalitet). Så den skillnad i ljud och mottagning är bara ett resultat av det som respektive mottagare själv producerar.

Här presenterar sig deltagarna i testet

#1 Sansui TU 555 (från 1968-70)

#2 Marantz MR230 (från 1980)

#3 Luxman T1 (Från 1980-82)

#4.Yamaha RDX E700 (från 2005)

 

Radiodelarna kommer att bedömas på:
Signalens styrka,
Bas/diskant/stereobild,
Utseende

Ett sammanvägt och helt subjektivt betyg är resultatet av testet.
Receivern (Marantz och Yamaha) kommer att få lämna ljudet via tape/aux out så det inte blir påverkan via tonkontroller och annat jox. Radiokanalen som testas är Gold FM (vilken spelar musik från 70/80 talet). Jag kommer inte beakta fabrikernas uppgivna värden i poängsättningen utan går bara på det jag ser och hör.

 


Testet kan börja

Signalstyrka

Detta är testets enda objektiva bedömning. Samma 75 Ohm trådantenn används för att ta in samma frekvens på samtliga deltagare.

#1 Sansui TU 555 – 4/5 signalstyrka

#2 Marantz MR230 – 3/5 signalstyrka

#3 Luxman T1 – 3/5 signalstyrka

#4 Yamaha – 3/3 signalstyrka

Vinnare på signalstyrka är Yamaha, dock kan nämnas att Marantz MR230 hade bra ljud oavsett om signalen låg på en 2:a eller 3:a. Känsligare var Sansui, som tyckte att det skulle vara minst runt 4:a för att ljudet skulle bli rent.

Resultat i

I fallande ordning
1.  Deltagare #4 Yamaha
2.  Deltagare #1 Sansui
3.  Deltagare #3 Luxman
4.  Deltagare #2 Marantz

 

Ljudet

Börjar med Sansui som har en bra stereobild med många detaljer, kan sakna lite mellanregister. Bas och Diskant saknas inte.
Nästa testare är deltagare Marantz, här får man bas diskant och mellanregister, bra stereobild, med lite färre detaljer än tidigare testare.
Nu var det dags för Luxman. Denna tillverkare gör ju erkänt bra saker, men dom har även sitt ”Luxman ljud” i mitt tycke lite stelare än de två tidigare testade. Lika Mycket av alla delar i ljudet, men aningen rakt/plattare mindre musik. Deltagare #4 Yamaha är säkert bra på många saker och det kanske var lite orättvist att ta med en liten kompakt revicer /CD spelare i testet. Den förlorar på samtliga punkter mot samtliga tidigare deltagare.

Det blev genast svårt att utse en vinnare då det stod mellan Marantz och Sansui. Bägge låter bra, men aningen olika så det blir mer vilken smak man har och jag utser Sansui TU 555 med midrange på max hos förstärkaren AU777 till vinnare. Med kontrollerna flat så hade nog Marantzen tagit vinnarplatsen.

Resultat i fallande ordning
1. Deltagare #1 Sansui
2 Deltagare #2 Marantz
3 Deltagare #3 Luxman
4 Deltagare #4 Yamaha

 

Bedömning av utseende

Nu är det riktigt subjektivt, men Yamaha tycker jag är ful, Luxman ser lite enkel ut men det är ju deras stil på 80 talet, Marantz har det sköna blåa ljuset som gör att jag bara gillar den, Sansui är så djäkla tuff med sin kaxiga design liknar en radiosändare och den designen är jag lite svag för. Har även två mono rörsteg från Ray Lumley vilka ser ut som två ”arme-radiosändare” (väger 30kg/st stora klossar).

Resultat i fallande ordning
1. Deltagare #1 Sansui
2. Deltagare #2 Marantz
3. Deltagare #3 Luxman
4. Deltagare #4 Yamaha

 


Så trots aningen sämre mottagning (signalstyrka) på deltagare #1 Sansui, så vinner den mitt mycket subjektiva test alla dagar i veckan. Detta genom sitt utseende och ljudbilden den genererar.


 

Renovering av rullbandare Akai GX-215D

Ett auktionsfynd som skall renoveras till ett fungerande, nära nytt skick.

Jag köpte ovanstående ”billigt” på auktion. Då det är en maskin som tillverkades mellan 1977-80 så kan man räkna med att en del saker behöver justeras.

 

  1. Som syns på bilden är den rejält dammig och det finns en del beläggning på tonhuvuden som behöver tas bort med kemisk sprit och en massa tålamod då beläggningen är pansarhård.
  2. Tryckrullar som håller bandet skall bytas då dessa torkar ihop och bandet svajar vid uppspelning (dyra prylar, men nödvändiga).
  3. Drivremmar inne i maskinen, går först av sedan omvandlas dom till en kletig gegga om dom får var i fred en tillräcklig tid (hyfsat billiga, men pilliga att byta).
  4. Massor av kondensatorer behöver bytas (det som kommer att ta längst tid), trösten är dom är de billigaste komponenterna här.
  5. Lampor som inte längre lyser.
  6. Avmagnetisering av tonhuvuden (för minska bruset och maximera omfånget i frekvenskurvan).

Den lilla saken i förgrunden är en freestyle, det skiljer en del på storleken och så även på ljudet.

Dom här spruckna rackarna finns det ett överflöd av i maskinen som skall bytas.  Fördelen med dessa större maskiner är dom är gjorda från början för att kunna repareras.

 

Rengjorda tonhuvud 🙂

Fortsättning följer …

Nu har julen passerat och det är dags att lägga en liten order eller två på det  som bränt.

Här har vi de ”13” bovarna i dramat.

Inköpspriserna jämförs, det blev Elfa som vann när man räknar ihop ordern + frakt. Kanske inte original kodningarna, men tror inte att det påverkar så speciellt mycket. 

Efter en del kvalitetstid tillsammans med lödstationen och diverse andra bra att ha verktyg, så är alla nya delar på plats.

 

 

Dags för provkörning av maskinen

 

Bandaren startar och snurrar som tänk.  Så nu är det dags för injustering av tonhuvuden, är givetvis avmagnetiserade innan justeringen. Mäta, skruva och försegla igen. Klar och fin diskant, djupbas, härlig stereobild. Nästan igen ingen skillnad mot ljudet från vinylen.

Dock är det rätt så stor skillnad på vilken kvalitet på bandet som körs och om du använder 3 1/4″ eller 7 1/2″ inspelningshastighet på bandet. Med den högre hastigheten så rymmer bandet ca en skiva / sida (med en 7″/18cm rulle och ca 1800 ft/ 540 meter längd på bandet).  Men varför snåla med ljudkvalitet?

Jag hade tänkt att använda maskinen för att kopiera bekantas skivor, ni vet dom som dom inte vill sälja oavsett pris och då tror jag att det kan vara värt att kosta på sig lite band för bättre ljud.

//Benny

 

Så till sist är det bara att njuta av musiken.

Äntligen de legendariska Rogers LS3/5a

Efter drygt ett års letande, så har dom kommit in i stereorummet. Vid provspelningen  är resten av anläggningen den samma som tidigare.

Länk till utrustningen

Efter en resa söderut för att lyssna på dom och sedan slå till och köpa, är det nu  äntligen dags att testa vad allt prat om dessa mycket små högtalare handlar om. Som jämförelse är de bästa ”små högtalare” som jag hört tidigare  ADC 404. Ett par lika små högtalare som  LS3/5A men mindre kända. I övrigt uppbyggda i kraftiga slutna lådor och två element, diskant och bas/mellan.  Tyngden är aningen högre på LS3/5A och ljudet är vid en första lyssning lite ljusare än ADC 404.

Men nu skulle Goldnote XL jämföras med dessa små krutpaket. När man väl hittat placeringen på LS3/5A så är ljudet både rymligt, tydligt och basrikt. Ja inte basrikt så att det går att spela disco på dom. Men ändå mer än  vad man skulle kunna tro att det går att skapa med den lilla låda. Jag skulle vilja påstå att ADC 404 är klenare i både bas och diskant än dessa. Men GoldNote XL rår dom inte på och det kanske inte heller kunde väntas. En högtalare som är tre gånger större borde väl ha möjlighet att leverera bättre ljud?

Det är lite spännande var det att se hur långt man behöver vrida upp volymen för att det skall låta på 15 Ohm Rogers i jämförelse med de 8 Ohm och mer lättdrivna GoldNote högtalarna.

Placering
Med högtalarna på ett avstånd på ca 2 meter mellan dom och 50cm ut från väggen, 75cm över marken. Själv sittandes ca 2 meter från högtalarna, med dessa riktade så att ljudet möts ca 25cm innan min position. Bli det i stor magi. Är den verkligen två små tändsticksaskar som spelar så fantastiskt. Det är svår att tro när jag blundar kan jag tro att det är en livs levande orkester som är i rummet. Både röster och instrument låter äkta! Ingen extra förstärkning eller dämpning, utan allt låter precis som det spelades in.

Testad musik

Diana Krall, Pink Floyd Time, The Wall Part 1-2, Lisa Nilsson Himmel runt hörnet, Amy Weinhouse Frank – Mycket bra ljud, AC/DC Hells Bells- bra ljud.
Sådant som kräver lite mer bas, fungerar som väntat sämre (i stil med UB40, Dr Alban, Bob Marley).

Slutsats

Letar du efter ljud till musik där instrument och röster skall låta äkta – då är detta  LS3/5A ett bra val. Vill du ha dunka och högvolym eller elektrisk musik då skall du nog köpa något annat.

 

Rogers LS3/5A data
15 Ohm
70Hz-20KHz frekvensomfång
82,5dB/1 meter känslighet
30W effekt tålighet
302mm * 190mm * 162mm, vikt 5.5kg litenhet

 

Mer information om högtalarna

Test av NAD Serie 20 som försteg mot Classe CP 500 & Technics SU 9600

Jag har tidigare i denna blogg testat en äldre förstärkare, en NAD 3020 som försteg till min vanliga anläggning, där sitter det normalt ett försteg med ett mycket högre nypris. 

Kunde en från slutet av 70 talet legendarisk förstärkare matcha en dito från 2000 talet? För att testet skulle bli så rättvist som möjligt var allt i övrigt det samma genom hela testet, endast försteget är det som byts (se slutat av sidan för detaljerna). Det sägs att denna nätta förstärkare skulle ha utrustats med en alldeles för stor trafo och detta skulle i sin tur göra att försteget är extra stabilt.  Vem blev vinnare?

Ja som det kunde väntas var det dyrare och modernare försteget vinnare här är ljudet mer svävande och den tredimensionella placeringen av musiker var tydligare. Den äldre förstärkaren lyfte fram mellanregistret bättre än den moderna, så lite beroende på smak och musik kan den vinna ändå. Jag kan även tycka att det blir lite onödigt med bas och diskant kontroller då dessa ändå kommer att ställas i klockan 12. Men för de ynka 1500 som NAD kostade 1979 ungefär 5500kr i dag så är det troligen svårt att hitta något nyproducerat i dag med den ljudbilden.

När jag ändå var igång så fock det inbyggda Riaa:t bekänna färg mot ett Rega Aria.  Det var även här den nyare produkten som vinner, ljud bilden och upplösningen av ljudet går inte riktigt att jämföra. Lite överdrivet skulle kan kunna säga att original Riaa låter som att du har fått öron inflammation och när du sedan byter till Rega steget, då har penicillinet börjat att verka.

Testskivan för dagen

Länk till en test som förklarar skillnaden i ljud mellan olika media

Prova gärna Pink Floyd och låten Time på lite högre volym, den avslöjar en hel del om din anläggning.

Slutsatsen är att jag kommer använda NAD:en som försteg till en kommande 80 tals rigg, då med separat effekt steg uppbyggt med transistorer, tidstypiska högtalare som kräver effekt för att låta bra.

Ingående delar i testen (som tillsammans ger mig bättre ljud i högtalarna än i hörlurarna, B&W P7): 

  • Vinylskiva Pink Floyd The Dark Side Of The Moon första pressen (full triangel och allt det andra).
  • Ariston Audio, med Nagaoka MP 200 pickup som sitter på en Linn Basik arm
  • Rega Aria RIAA Steg
  • Ray Lumley M100 * 2 (Rör slutsteg) MED KT88 slutrör
  • Gold Note A6, som matas med bra kablar
  • NAD Serie 20 modell 3020
  • Classe CP500
  • Technics SU 9600 

 

Nu till Technics SU 9600 ur Technics Professional serie 

Skulle CLASSE CP500 klara sig mot det på slutet av 70 talet mycket fina steget, med avancerad RIAA och filter? 

Jag måste säga att utseende mässigt ligger det långt före CP 500. Snyggt så man bara chippar efter luft. Och som en bonus liknar det Ray Lumley monoblocken. Testar SU 9600 på samma sätt som tidigare försteg med alla rattar i klockan 12.00 (det vill säga minsta möjliga påverkan). Pink Floyd låter fint, men inte riktigt lika bra som på CP 500. Justerar en aning på filter och rattar, så blir det genast mycket bättre. Men i jämförelse med CP 500 så är det sämre attack i ljudet, 3D bilden är aningen otydligare. Det är tydligt att CP500 vinner även den här matchen, men som god tvåa före NAD 3020 är väl inte så dåligt det heller.

Technics SU 9600 får stanna på hyllan till ett SE 9600 kommer till undsättning och vara min 70 tals rigg med pondus.

 

SU 9600
Ray Lumley mono block 30kg/st

Bloggsida

Här kommer det att bloggas om ämnen vilka rör retro musik och elektronik. Kan vara besök på mässor eller de senaste maskinerna som jag lagt vantarna på.

Det kan även vara något i vinyl, exempelvis en gammal skiva av något 60 eller 70 -tals band som var rätt kända på sin tid.

Kontakt får du genom info(a)attraktionsbrn.se