Att jaga sin egen svans!

I bland blir det lite tokigt, som denna gång då nästan 2 dagar ägnades åt att felsöka något som inte var fel från början.

Den motvillige patienten i fråga är en Marantz PM 250 förstärkare som köptes som trasig för snart ett år sedan, men blivit liggandes i traven att göra saker. Visst det var den trasig, total koslutning i den och det brukar bero på ett antal olika saker.

  1. Slutstegen brända på grund av felaktig inkoppling (kortslutning), spelat på för hög volym för länge så dom överhettats med mera….
  2. Kondensator som kortsluter mot jord.
  3. Mindre transistorer i försteget som lämnat in pga ålder.
  4. Något motstånd som kortslutet (vilket inte det vanligaste, brukar vara öppna när dom gått varma, men shit happens).

Efter ett intensivt felsökande efter spänningar och felaktiga komponenter, vilket tyvärr betyder löda loss och testa utanför kretsen, så det tar tid 🙂

Men skam den som ger sig, så efter två dagars lödande och ilsket blängande på schemat så går hissen äntligen ända upp, tidigare reparatör hade puttat in sluttrissorna på fel plats där PNP satt skulle NPN suttit, hur ett litet fel kan göra att man jagar sin egen svans i två dagar. Hur dum kan man känna sig? Det är inte att ta vissa saker för givet när det kommer till elektronik, noggrannhet belönas i längden.

Nu spelar den vackert och som en bonus, med ytterligare nya slutrissor lämnar den straxt under 40W i 8 Ohm, med en insignal på 1000Hz. Enligt manualen skall den klara 25W under samma förhållande 🙂

Så slutsatsen är kolla först det enkla, det vill säga sitter det hela säkringar på plats, kommer det den ström som skall på de olika mätpunkterna, sitter det komponenter av rätt sort på rätt plats. Sedan kan de vara läge att löda loss ett större antal komponenter och testa dessa på alla upptänkliga sätt.

Lämna ett svar