I min ambition att “down siza” innehavet av stereo prylar, det vill säga ha färre men bra saker, har nu turen kommit till kassett däcket.
Ända sedan jag var ung för många år sedan har ett “Naka” däck varit högt uppe på önskelistan. En nu preskriberad bekant brukade gör egna bland band, som såldes till andra musik älskare på två av dessa detta däck. Jag hade nöjt mig med ett däck vid den tiden, men den bekante ville att dennes bland band skulle ha samma kvalitet som de skivbolagen producerade. Detta gjorde inte vill ha faktorn mindre för egen del, men man fick nöja sig med bekantes bland band vilka var av ypperliga inspelningskvalitet.
Nu skulle inlägget handla om ett av de bättre kassett däcken som tillverkats. Ett däck som väger nästan 10kg, är proppat med elektronik och finesser, oöverkomligt för vanliga dödliga på tiden när det begav sig (1979-181) då det kostade 1350 dollars i inköp (då var en dollar värd 5.07kr). 19993kr i dagens penning värde.
Lite data på klumpen
Type: 3-head, single compact cassette deck
Track System: 4-track, 2-channel stereo
Tape Speed: 4.75, 2.37 cm/s
Heads: 1 x record, 1 x playback, 1 x erase
Tape Type: type I, CrO2, Metal
Noise Reduction: B
Frequency Response: 20Hz to 22kHz (Metal tape)
Signal to Noise Ratio: 66dB (dolby B)
Wow and Flutter: 0.04%
Total Harmonic Distortion: 0.8%
Dimensions: 482 x 143 x 340mm
Massor av möjligheter att justera även här, det bästa är att det går att nå alla justeringar utan plocka isär maskinen. Men det gör man väl ändå bara för att beundra detaljarbetet inne i kassaskåpet.
Jag kommer ihåg att jag var riktigt sugen på ett begagnat Nakamichi däck som kostade dubbelt så mycket som det begagnade Teac kassettdäck jag köpte istället, som också var av dyrare model; nämligen en VX 970x som jag äntligen lämnat iväg för service efter att den varit stillastående en längre tid; levererar dessutom mycket bra prestanda osv.. lite roande är det också att läsa i forum utav folk som inte vet bättre; att kassettband låter sämre än mp3, de skulle bara veta liksom..