Renovering av rullbandare Akai GX-215D

Ett auktionsfynd som skall renoveras till ett fungerande, nära nytt skick.

Jag köpte ovanstående ”billigt” på auktion. Då det är en maskin som tillverkades mellan 1977-80 så kan man räkna med att en del saker behöver justeras.

 

  1. Som syns på bilden är den rejält dammig och det finns en del beläggning på tonhuvuden som behöver tas bort med kemisk sprit och en massa tålamod då beläggningen är pansarhård.
  2. Tryckrullar som håller bandet skall bytas då dessa torkar ihop och bandet svajar vid uppspelning (dyra prylar, men nödvändiga).
  3. Drivremmar inne i maskinen, går först av sedan omvandlas dom till en kletig gegga om dom får var i fred en tillräcklig tid (hyfsat billiga, men pilliga att byta).
  4. Massor av kondensatorer behöver bytas (det som kommer att ta längst tid), trösten är dom är de billigaste komponenterna här.
  5. Lampor som inte längre lyser.
  6. Avmagnetisering av tonhuvuden (för minska bruset och maximera omfånget i frekvenskurvan).

Den lilla saken i förgrunden är en freestyle, det skiljer en del på storleken och så även på ljudet.

Dom här spruckna rackarna finns det ett överflöd av i maskinen som skall bytas.  Fördelen med dessa större maskiner är dom är gjorda från början för att kunna repareras.

 

Rengjorda tonhuvud 🙂

Fortsättning följer …

Nu har julen passerat och det är dags att lägga en liten order eller två på det  som bränt.

Här har vi de ”13” bovarna i dramat.

Inköpspriserna jämförs, det blev Elfa som vann när man räknar ihop ordern + frakt. Kanske inte original kodningarna, men tror inte att det påverkar så speciellt mycket. 

Efter en del kvalitetstid tillsammans med lödstationen och diverse andra bra att ha verktyg, så är alla nya delar på plats.

 

 

Dags för provkörning av maskinen

 

Bandaren startar och snurrar som tänk.  Så nu är det dags för injustering av tonhuvuden, är givetvis avmagnetiserade innan justeringen. Mäta, skruva och försegla igen. Klar och fin diskant, djupbas, härlig stereobild. Nästan igen ingen skillnad mot ljudet från vinylen.

Dock är det rätt så stor skillnad på vilken kvalitet på bandet som körs och om du använder 3 1/4″ eller 7 1/2″ inspelningshastighet på bandet. Med den högre hastigheten så rymmer bandet ca en skiva / sida (med en 7″/18cm rulle och ca 1800 ft/ 540 meter längd på bandet).  Men varför snåla med ljudkvalitet?

Jag hade tänkt att använda maskinen för att kopiera bekantas skivor, ni vet dom som dom inte vill sälja oavsett pris och då tror jag att det kan vara värt att kosta på sig lite band för bättre ljud.

//Benny

 

Så till sist är det bara att njuta av musiken.

Äntligen de legendariska Rogers LS3/5a

Efter drygt ett års letande, så har dom kommit in i stereorummet. Vid provspelningen  är resten av anläggningen den samma som tidigare.

Länk till utrustningen

Efter en resa söderut för att lyssna på dom och sedan slå till och köpa, är det nu  äntligen dags att testa vad allt prat om dessa mycket små högtalare handlar om. Som jämförelse är de bästa ”små högtalare” som jag hört tidigare  ADC 404. Ett par lika små högtalare som  LS3/5A men mindre kända. I övrigt uppbyggda i kraftiga slutna lådor och två element, diskant och bas/mellan.  Tyngden är aningen högre på LS3/5A och ljudet är vid en första lyssning lite ljusare än ADC 404.

Men nu skulle Goldnote XL jämföras med dessa små krutpaket. När man väl hittat placeringen på LS3/5A så är ljudet både rymligt, tydligt och basrikt. Ja inte basrikt så att det går att spela disco på dom. Men ändå mer än  vad man skulle kunna tro att det går att skapa med den lilla låda. Jag skulle vilja påstå att ADC 404 är klenare i både bas och diskant än dessa. Men GoldNote XL rår dom inte på och det kanske inte heller kunde väntas. En högtalare som är tre gånger större borde väl ha möjlighet att leverera bättre ljud?

Det är lite spännande var det att se hur långt man behöver vrida upp volymen för att det skall låta på 15 Ohm Rogers i jämförelse med de 8 Ohm och mer lättdrivna GoldNote högtalarna.

Placering
Med högtalarna på ett avstånd på ca 2 meter mellan dom och 50cm ut från väggen, 75cm över marken. Själv sittandes ca 2 meter från högtalarna, med dessa riktade så att ljudet möts ca 25cm innan min position. Bli det i stor magi. Är den verkligen två små tändsticksaskar som spelar så fantastiskt. Det är svår att tro när jag blundar kan jag tro att det är en livs levande orkester som är i rummet. Både röster och instrument låter äkta! Ingen extra förstärkning eller dämpning, utan allt låter precis som det spelades in.

Testad musik

Diana Krall, Pink Floyd Time, The Wall Part 1-2, Lisa Nilsson Himmel runt hörnet, Amy Weinhouse Frank – Mycket bra ljud, AC/DC Hells Bells- bra ljud.
Sådant som kräver lite mer bas, fungerar som väntat sämre (i stil med UB40, Dr Alban, Bob Marley).

Slutsats

Letar du efter ljud till musik där instrument och röster skall låta äkta – då är detta  LS3/5A ett bra val. Vill du ha dunka och högvolym eller elektrisk musik då skall du nog köpa något annat.

 

Rogers LS3/5A data
15 Ohm
70Hz-20KHz frekvensomfång
82,5dB/1 meter känslighet
30W effekt tålighet
302mm * 190mm * 162mm, vikt 5.5kg litenhet

 

Mer information om högtalarna

Test av NAD Serie 20 som försteg mot Classe CP 500 & Technics SU 9600

Jag har tidigare i denna blogg testat en äldre förstärkare, en NAD 3020 som försteg till min vanliga anläggning, där sitter det normalt ett försteg med ett mycket högre nypris. 

Kunde en från slutet av 70 talet legendarisk förstärkare matcha en dito från 2000 talet? För att testet skulle bli så rättvist som möjligt var allt i övrigt det samma genom hela testet, endast försteget är det som byts (se slutat av sidan för detaljerna). Det sägs att denna nätta förstärkare skulle ha utrustats med en alldeles för stor trafo och detta skulle i sin tur göra att försteget är extra stabilt.  Vem blev vinnare?

Ja som det kunde väntas var det dyrare och modernare försteget vinnare här är ljudet mer svävande och den tredimensionella placeringen av musiker var tydligare. Den äldre förstärkaren lyfte fram mellanregistret bättre än den moderna, så lite beroende på smak och musik kan den vinna ändå. Jag kan även tycka att det blir lite onödigt med bas och diskant kontroller då dessa ändå kommer att ställas i klockan 12. Men för de ynka 1500 som NAD kostade 1979 ungefär 5500kr i dag så är det troligen svårt att hitta något nyproducerat i dag med den ljudbilden.

När jag ändå var igång så fock det inbyggda Riaa:t bekänna färg mot ett Rega Aria.  Det var även här den nyare produkten som vinner, ljud bilden och upplösningen av ljudet går inte riktigt att jämföra. Lite överdrivet skulle kan kunna säga att original Riaa låter som att du har fått öron inflammation och när du sedan byter till Rega steget, då har penicillinet börjat att verka.

Testskivan för dagen

Länk till en test som förklarar skillnaden i ljud mellan olika media

Prova gärna Pink Floyd och låten Time på lite högre volym, den avslöjar en hel del om din anläggning.

Slutsatsen är att jag kommer använda NAD:en som försteg till en kommande 80 tals rigg, då med separat effekt steg uppbyggt med transistorer, tidstypiska högtalare som kräver effekt för att låta bra.

Ingående delar i testen (som tillsammans ger mig bättre ljud i högtalarna än i hörlurarna, B&W P7): 

  • Vinylskiva Pink Floyd The Dark Side Of The Moon första pressen (full triangel och allt det andra).
  • Ariston Audio, med Nagaoka MP 200 pickup som sitter på en Linn Basik arm
  • Rega Aria RIAA Steg
  • Ray Lumley M100 * 2 (Rör slutsteg) MED KT88 slutrör
  • Gold Note A6, som matas med bra kablar
  • NAD Serie 20 modell 3020
  • Classe CP500
  • Technics SU 9600 

 

Nu till Technics SU 9600 ur Technics Professional serie 

Skulle CLASSE CP500 klara sig mot det på slutet av 70 talet mycket fina steget, med avancerad RIAA och filter? 

Jag måste säga att utseende mässigt ligger det långt före CP 500. Snyggt så man bara chippar efter luft. Och som en bonus liknar det Ray Lumley monoblocken. Testar SU 9600 på samma sätt som tidigare försteg med alla rattar i klockan 12.00 (det vill säga minsta möjliga påverkan). Pink Floyd låter fint, men inte riktigt lika bra som på CP 500. Justerar en aning på filter och rattar, så blir det genast mycket bättre. Men i jämförelse med CP 500 så är det sämre attack i ljudet, 3D bilden är aningen otydligare. Det är tydligt att CP500 vinner även den här matchen, men som god tvåa före NAD 3020 är väl inte så dåligt det heller.

Technics SU 9600 får stanna på hyllan till ett SE 9600 kommer till undsättning och vara min 70 tals rigg med pondus.

 

SU 9600
Ray Lumley mono block 30kg/st

Skivmässa i Växjö

Härligt med vinyl.

I dag var det skivmässa inne på Palladium och det fanns skivor för alla plånböcker. Köpte ett antal och passerade nu 900 vinyler i samlingen, det vill säga 900 skivor som jag gillar att lyssna på,  även om själva antalet skivor är underordnat.

Det är dessutom en bra känsla att köpa och bevara dessa fantastiska historiens markörer. Den äldsta skivan var från 1965 och i Mono (motsatsen till Stereo) och den ”yngsta från 1987” . Vad jag gjorde 1965 kommer jag inte ihåg, men troligen sprang jag runt hemma hos mamma och pappa i mina kortbyxor. Det är lättare att komma ihåg 1987, då var det slut på studierna för den tider och företagande inom IT på heltid tillsammans med 2 andra kollegor från samma kurs på Chalmers.

Lite gött att sitta och lyssna på åldringarna när dom sjunger sin blues eller lyssna på Rolling Stones från 1965 när det rockas loss. Då kan jag fundera på hur det var på den tiden när jag var yngre och lyssnade på Radio Luxemburg via kortvåg, hade svartvit TV med en kanal (troligen med Hyland eller något liknande). Själv så lyssnar jag på en Lenco vinylspelare ala 1970 och en Marantz reciver samma för den 1970 talet, högtalarna för dagen är den Svenska Olle Mirsch som startade sin tillverkning på 70-talet.

Nu är det bara att vrida upp volymen och njuta

Bloggsida

Här kommer det att bloggas om ämnen vilka rör retro musik och elektronik. Kan vara besök på mässor eller de senaste maskinerna som jag lagt vantarna på.

Det kan även vara något i vinyl, exempelvis en gammal skiva av något 60 eller 70 -tals band som var rätt kända på sin tid.

Kontakt får du genom info(a)attraktionsbrn.se